Det är fortfarande skönt att vara hemma. Hur bra jag än hade det där borta på andra sidan jorden var jag klar med mitt äventyr framåt slutet och det var dags att åka hem igen. Påbörja nästa äventyr: att komma hem igen, träffa alla vänner och jobba i Eskilstuna ett tag innan jag flyttar till Linköping för att leva livet som student.
Hur ska jag beskriva det jag varit med om? Vart börjar man när man ska försöka sätta ord på något så stort och fantastiskt? Visst har jag rest en hel del även innan jag åkte men det var på ett helt annat sätt. Förutom alla helgresor runt Nya Zealand har jag även gjort två större resor inom landet till sydön, en resa till paradisön Samoa och en resa till Australien. Fantastiska landskap med vackra stränder, imponerande berg och gröna kullar fyllda med vita får. Jag har hoppat fallskärm i Taupo, åkt gummibåt ner för ett 7 m högt vattenfall i Rotorua, tagit mig runt i 10-gradigt vatten i grottor fyllda med lysmaskar långt nedanför marken i Waitomo, cyklat 5 mil i skogen varav 4 mil uppför, gjort en heldagsvandring i vulkaniskt landskap i Tongariro, försökt simma med delfiner i Kaikoura, sett späckhuggare på samma ställe, paddlat kajak i Abel Tasman, seglat i Bay of Islands, testat "couch surfing" i Te Awamutu, gjort paddle boarding i Takapuna, surfat i Raglan och mycket mer.
Trots alla dessa upplevelser måste det bästa ändå vara alla människor jag lärt känna det här året. Min underbara värdfamilj som gjorde vardagen så bra och som alltid gjorde det skönt att komma hem igen lagom till söndagsmiddagen efter mina resor. Att säga hej då till dem var inte så svårt som jag trodde eftersom det var tidig morgon och mina tankar var överallt samtidigt med tanke på att jag skulle åka till Sydney och snart åka hem. Kvällen innan jag åkte, när vi hade "hej då"-middag för mig men jag smet iväg en stund för att sitta ensam med barnen och titta på film, då kom känslorna istället. Att sitta med båda killarna i famnen och låta det sjunka in att det var sista gången jag satt så med dem, det var känslosamt och jag är otroligt glad att vi hade den lilla stunden tillsammans.
Själva resorna har jag såklart till största del gjort tillsammans med alla nya vänner jag lärt känna och det är de som verkligen har gjort det till en så fantastisk upplevelse. Det var egentligen inte så svårt att säga hej då till dem heller, för även om inte alla bor i Sverige bor de i alla fall i Europa och jag vet att vi kommer att träffas igen om inte allt för lång tid. Så många skratt, djupa samtal, fikor, matlagningar på hostel, filmkvällar och mycket mycket mer som jag alltid kommer bära med mig. Tack för allt, ord kan inte beskriva vilken tur jag haft som mött er!
Nu är mitt år i Nya Zealand alltså slut. Jag ler när jag skriver det här och blir nästan lite gråtmild för att det känns så stort att tänka tillbaka på året som har varit. Jag vågade flytta till andra sidan jorden, lämna tryggheten här hemma och det är jag obeskrivligt glad över att jag gjorde. Minnena är något jag alltid kommer att bära med mig och även om allt känns som vanligt här hemma är jag övertygad om att jag har vuxit mer än jag kan ana som person. En liten del av mig kommer alltid att vara kiwi, för även om svenskar kanske inte skulle märka det mer än på min kiwiaccent går det inte att bo i ett land ett år, bli förälskad i ett land, utan att det sitter kvar i efterhand. Jag hittade ett andra hem på Nya Zeeland och även om det nog inte blir på bra många år vet jag att jag en dag kommer att återvända dit.
Tack för mig, nu blickar jag framåt mot nya äventyr!
.jpg)
